Hemliga resan 13 juli

24.09.2023 kl. 20:10

I ord och bild

Över bygden skiner sol från blånande sky. Ja, så kan man säga om den torsdag då Oravais Pensionärer reste ut mot okänd ort. Stämningen var hög redan från starten och ett glatt sorl började höras i bussen. Vår reseledare Håkan Wikberg berättade om de orter som låg vid sidan av vår färdrutt - Kauhava, Lappo och Kuortane. I Alavus var det dags för en kaffepaus. Då var dagstemperaturen redan så hög att vi fick söka oss till skuggan medan vi väntade att alla skulle bli färdiga.

Förrän vi fortsatte, guidade Håkan oss runtomkring i Alavus centrum från bussen. Vi såg bla. den ståtliga vitrappade kyrkan, byggd år 1914, och Minnenas kapell, på vars område finns hjältegravar och minnesmärken från 4 krig.

Så fortsatte resan söderut. Vart var vi på väg? Så småningom dök ett ny stad upp och plötsligt stod vi på parkeringen bredvid en kyrka som kändes bekant för oss österbottningar. En 1700-tals korskyrka. Virdois kyrka, byggd av Antti Hakola från Alahärmä. Även denna kyrka såg vi bara från bussen för vårt mål i Virdois visade sig vara något helt annat. Vår chaufför, Greger Lindell, tog mikrofonen och började förklara för oss om vad vi behövde känna till - OM vi någongång far med båten s/s Tarjanne från Virdois mot Tammerfors. Vi resenärer förstod att en sjöresa skulle, med största sannolikhet vara nästa mål på vår resa. Och så blev det. Vi steg ombord på Tarjanne och fick genast söka oss till matsalarna och första serveringen. Eftersom utrymmena är ytterst begränsade på båten måste vi dela på oss men ingen torde ha blivit skild från sin reskamrat. Vi blev serverade pannbiff med stekt potatis, lök och ättiksgurka. Väldigt gott! Kaffe fick avsluta måltiden.

Då det blev dags för andra serveringen måste vi söka oss ut på däck. Det sköna vädret, de vackra vyerna och de trevliga medresenärerna gjorde resan angenäm och kändes inte alls lång fastän vi tillbringade 4 timmar på båten.

Vi passerade Visuvesi med sin svängbro och steg av i Ruovesi där bussen väntade på oss. Vi körde igenom Ruovesi centrum och stannade än en gång vid en kyrka, Sofia Magdalenas kyrka från år 1778, men denna gång steg vi av och fick en guidning av Håkan både i kyrkan och på området runt kyrkan. Ruovesi kyrka är stor, den rymmer 1100 personer. Bredvid kyrkan ligger en kyrkbåt- Eeva heter den- och torde vara en av Finlands största med 15 årpar och rymmer ung 70 personer. Och vad får man inte missa då man är i Ruovesi. Runebergs källa, förstås. Och vad är viktigt för en finlandssvensk att göra då man är där? Jo, sjunga ”Jag sitter, källa, vid din rand”. Greger ackompanjerade oss med sitt dragspel.
Klockan började bli mycket och vi började återresan mot Österbotten. Halv sju-tiden drack vi kvällskaffet I Jalasjärvi på Juustoportti och då hade man också lite tid för uppköp om man ville. och det ville nog de flesta. Bondost torde ha funnits i nästan varje kasse.
Trots att värmen försökte suga musten ur oss så kommer vi att minnas denna resa som den resa då vädret inte kunde varit bättre, maten inte godare och sällskapet inte trevligare.